rockarfettvidspisen.blogg.se

Här kommer fyllningarna jag hade i helgens tårta. Hallongrädden sötar man efter smak, men ihop med chokladkrämen behöver man inte söta den så mycket, tycker i alla fall jag. Men har man någon annan syrlig fyllning tillsammans med hallongrädden kan det vara en idé att söta, om du nu inte gillar när det är syrligt syrligt syrligt.
Chokladkrämen är gjord på ljus choklad, men du kan ta vilken choklad du vill. Men tänk på att minska mängden choklad lite om du använder mörk, då mörk choklad är hårdare och då kan det bli svårt att vispa upp.
Jag kommer ge recept för 1 sats fyllning som räcker till en normalstor tårta. Till tårtan använde jag 1½ sats av varje fyllning.

Hallongrädde:
3 dl grädde
200 g hallon, färska eller frysta och tinade.

Vispa grädde ganska hårt.
Kör hallonen till mos i en mixer. Passera genom en sil så att du får bort kärnorna.
Blanda ihop hallonpurén och grädde. Blir grädden för lös och det inte hjälper att vispa lite till så testa att ha i lite snabbmarsanpulver. Det funkar som redning. Nu kan du även söta med socker och vaniljsocker om du vill.
Klart!

Chokladkräm:
3 dl grädde
150-180 g choklad (jag tog typ 170 g ljus choklad)

Värm grädden i kastrull. Inte koka, bara värm. Hacka eller bryt ner chokladen i den heta grädden och vispa tills chokladen har smält och du har en slät smet. Låt svalna och ställ sen i kylen, gärna över natten. Men minst 6 timmar, längre om du har gjort en större sats.
Vispa upp tills du har en fluffig kräm. Klart!

Nu till monteringen!
1
Dagen innan bröllopsdopet lade jag ihop bottnarna med fyllningen. Jag klöv varje botten i 3 delar. Sen tog jag formarna jag hade gräddat kakorna i och täckte botten och kanter med plastfolie. Sen lade jag en botten i varje. Sen lade jag på hallongrädden. På med nästa botten och chokladkrämen. Sista botten, och sen täckte jag med plastfolie och ställde i kylen.
Det finns flera fördelar med att lägga ihop bottnar och fyllning i förväg. För det första drar bottnarna till sig av fyllningen och allt gottar ihop sig. Sen blir det mindre att tänka på när det är dags att täcka och dekorera.

2
När det väl var dags så tog jag ur tårtorna ur kylen och välte dom upp och ner, den stora tårtan på en skärbräda och den lilla på bottenplattan till springformen som jag hade gräddat den i. Sen täckte jag båda tårtorna med ett tunnt lager smörkräm. Sen fick de stå i kylen en stund medan jag kavlade marsipanen. Tårtorna fick varsitt andra tunnt lager smörkräm innan jag lade på marsipanen.

3
Den stora tårtan lades på en fin tårtbricka. Sen tog jag ett sugrör och stack ner i mitten av tårtan. Sen mätte jag vart jag skulle klippa. Strax under där den nådde ytan, om ni förstår vad jag menar. Sen använde jag sugrörsbiten som mall och klippte 6 stycken till och stack ner i tårtan, nära mitten.
Vet ni varför jag stack sugrör i tårtan? För om man inte stadgar upp med något innan man lägger på den mindre tårtan så säckar tårtan ihop. Så sugrören användes som stödpelare, helt enkelt.
Jag kladdade lite smörkräm runt sugrören och lade på den lilla tårtan. Smörkrämen användes som lim, så att den lilla tårtan inte skulle glida runt.

4
Sen var det bara att dekorera! Jag använde rå spaghetti när jag fäste blommorna. Tandpetare funkar också. Jag använde smörkräm till siffrorna och de rosa pärlorna, men även till blommorna som lades på toppen. Ja, annars ramlar de ju av!

Nu vet ni hur man bygger en våningstårta! Glöm bara inte att förvarna om den råa spaghettin och sugrören och säg att det är helt okej att peta bort dom ;)

You're a rainbow in the dark!
Rockbruden

Jag börjar med att berätta hur jag gjorde bottnarna. Imorgon kommer båda fyllningarna och hur jag monterade ihop tårtan. Hur man gör rosorna lär man här
Jag gjorde en och en halv sats, men inte båda på en gång. Om man har både en stor och en liten botten i ugnen och öppnar för att ta ut den lilla, så är den stora bara halvklar. Och risken med att öppna ugnen med en halvklar sockerkaka är att kakan säckar ihop totalt. Därför gjorde jag Ena botten ena dagen och den andra en annan dag.

Stora botten:
4 ägg
2 dl socker
1 dl vetemjöl
1 dl potatismjöl
1 tsk bakpulver
Några rejäla stänk citronsaft

Sätt på ugnen på 175 grader. Blanda mjölerna och bakpulvret. Smörj och bröa en rund form som rymmer 1½ liter.
Vispa ägg och socker ljust och fluffigt. Blanda ner mjölblandningen och citronsaften. Rör försiktigt ihop till en jämn smet, häll i formen och grädda längst ner i ugnen i 40 minuter.
Stjälp upp kakan och låt svalna. Sen lade jag den i frysen, för att den inte skulle bli dålig innan jag behövde den.

Till den lilla botten halverade jag helt enkelt receptet och gräddade 20-30 minuter. Formen jag använde är 18 cm i diameter. Den stora är gissningsvis 22 cm i diameter. Även den lilla frystes. Planering är det viktigaste när man ska göra en bröllopstårta, speciellt om man jobbar under tiden.

Något som finns i alla konditorier, och som jag gärna vill ha, är en tårtsåg. En effektiv pryl med ett höj- och sänkbart brödsågsblad på en anordning med ben. Vissa tårtsågar har två sågblad, andra har bara ett. För mig speöar det ingen större roll om en tårtsåg har bara ett blad, enda skillnaden är att de med två blad är snabbare att använda, i med att man delar tårtan i 3 delar i ett enda drag. Är det ett blad behöver man såga två gånger.
Men anledningen till att jag vill ha en är att tårtbottnarna lätt blir sne om man delar med vanlig brödkniv. Jag har varit med om det många gånger och svär lika mycket varje gång. Så en tårtsåg vore en investering. Så snart jag har råd så...
Det märks kanske på mig att jag längtar efter min första lön som kommer den 27 oktober?

We will rock you!
Rockbruden

Jag har varit nervös hela veckan, fixat och donat och oroat mig över allt som kunde gå fel. Men när den väl var klar och stod på bordet, redo att ätas, fick bruden glädjetårar i ögonen.
Ja, jag har gjort min första bröllopstårta. Bara det att gästerna, förutom jag och mina föräldrar, trodde att det var enbart dop, för det var det som stod på inbjudan. Det blev en del förvånade miner ;)
Petra är en före detta jobbarkompis till mina föräldrar, och när bröllopsdopet kom på tal så föreslog mamma att jag skulle göra tårtan. Det vi kom överens om var en tårta i vitt och rosa, då barnet som skulle döpas är en söt liten flicka som heter My.
Igår satt jag ända till 1 på natten och gjorde dekorationerna. Rosa och vita rosor, några lättpudrade med silverfärg för att ge lite skimmer, och så datumet som var allt annat än lättpudrade med silverfärg ;)
Idag, den stora dagen, försov jag mig! SKIT! Jag hade ständig panik från dess att jag vaknade tills dess att farsan parkerade framför kyrkan. Tårtan låg nämligen i bagageutrymmet, och om någon framför oss skulle få för sig att en tvärbromsning vore nödvändig... Men ingenting hände under färden och när jag tittade på tårtan genom bilfönstret och konstaterade att den var hel och fin, först då började jag lugna ner mig.
Jag var med på vigseln, men när dopet började gick jag och farsan och hämtade tårtan i bilen. Sen hade jag gott om tid att fixa de sista detaljerna och ta bilder innan det var dags att äta. Först buffé, sen fika.

Ja, nu till tårtan!
Tårtan består av sockerkaksbottnar, lätt spetsade med citronsaft, mest för att jag ville fräscha upp smaken lite. Fyllningarna är chokladkräm och hallongrädde. Jag spacklade tårtan med smörkräm och täckte med marsipan. Syrligt och sött, några gäster tog två bitar var och jag fick höra mycket fint både om tårtans utseende och smak.
Recepten lägger jag in i ett senare inlägg. Idag får ni istället lite ögongodis!

Jag har haft dåligt med tid för både bakning, matlagning och bloggande den här veckan. Jag har haft fullt upp med jobbet då jag numera börjar klockan 1 på eftermiddagen. Och även om jag har larmet på 9 så dröjer jag gärna kvar i sängen(ja, det är ju varmt och mysigt!) och äter frukost i lugn och ro. Bland det värsta jag vet är att behöva stressa på morgonen. Jag gillar inte att stressa i vanliga fall heller, men just på morgonen vill jag ta tid på mig att vakna till ordentligt. Därför har jag haft dåligt med tid.
Men jag har inte slutat blogga och tänkte heller inte göra det på ett bra tag :P
Idag har vi firat både min brors och mammas födelsedagar, de har nämnligen sina födelsedagar med en veckas mellanrum ;) Önskemålet till fikat var gokaka(eller kärleksmums, som de är mer kända som) och mammas favorittårta med citrongrädde och hallon. Receptet på tårtan finns här

Men nu ger jag er receptet på gokakor!

 

150 g smör
2 ägg
3 dl socker
1.5 dl mjölk
4.5 dl vetemjöl
2.5 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 msk kakao

Skruva på ugnen på 175 grader. Klä en långpanna, 25x35 cm, med bakplåtspapper. Jag brukar klippa till i hörnen så blir det lätt att vika ner papperet
Smält smöret. Vispa ägg och socker ljust och fluffigt. Blanda mjöl, bakpulver, vaniljsocker och kakao.
Blanda växelvis i mjölblandningen och mjölken i äggsmeten. Blanda sist i smöret.
Häll smeten i formen och grädda långt ner i ugnen i ungefär 20 minuter. Förbered glasyren under tiden!

Glasyr:
60 g smör
4 dl florsocker
5 msk kallt kaffe
1.5 msk kakao
3 tsk vaniljsocker

 

Smält smöret och låt det svalna. Sikta ihop florsocker, kakao och vaniljsocker.
När kakan är klar, stjälp upp den på en skärbräda, ev. med plåtpapper på, och låt svalna lite grann. Vispa ihop alla ingredienser till glasyren och häll den på kakan när den fortfarande är varm. Strö på färgglatt strössel. Skär i lagom stora rutor och förvara i kyl.

Vet ni varför de heter gokakor här hemma? För jag och min bror kallade dom för gokakor när vi var små, och sen dess har namnet helt enkelt fått hänga kvar. Och visst passar det?
Vet ni varför jag stjälper kakan upp och ner och häller på glasyren? För på undersidan finns en massa håligheter som glasyren rinner ner i, så kakan blir kladdig och god. Men se bara till att kakan inte är för varm, för då smälter sockret i glasyren och den stelnar inte. Testa att hälla en liten klick glasyr mitt på kakan och se vad som händer. Sjunker allt ner i kakan utan att det blir något kvar uppepå, låt kakan svalna några minuter innan du häller på glasyren.
Strösslet kan du byta ut mot kokos om du föredrar det.

Anledningen till att det inte finns någon bild är att jag tog en för stor form att grädda kakan i, så jag blev inte nöjd med hur den såg ut. Men nästa gång jag gör den ska jag försöka komma ihåg att ta lite fina bilder och ersätta den här texten med dom.

I'm a wild child
Rockbruden

Igår kväll satt jag o föräldrarna i köket och åt god ost till "kvällsmat". Det är inte varje dag det. Och tur det, för det första så är ost svindyrt, och sen vill man ju inte tröttna. Jag tycker att ska man äta mögelost ska man sukta efter den länge, jag tycker det höjer njutningen lite extra.

Mysig söndagsmiddag, och en av få gånger då farsan har sagt ifrån och sagt att jag inte fick laga mat, utan att han ville. Han hade inte gjort helstekt fläskkotlett på länge och ville därmed göra maten igår

Det var enkelt, men gott. En bit saftigt kött och kokt potatis med gräddsås med svamp i.
Såsen är en bechamelsås som färgats brun med lite soja, och så i med en liten burk chamoinjoner.
Köttet hade han i gjutjärnsgrytan. Först brynde han köttet på lite högre värme, sen drog han ner plattan och lade på locket, sen fick köttet sköta sig självt, bortsett från de gånger då farsan vände på det, så att det inte skulle bli bränt på ena sidan. Vänd några gånger under tillagningen.
När det var dags att äta hörde man farsan svära. Han hade just skurit upp köttet och märk att den innersta biten inte var riktigt klar. Han löste det genom att helt enkelt skära upp köttet och lägga de oklara bitarna att steka på lite snabbt. Det blev gott i alla fall! Kryddade gjorde han med salt och peppar.

En liten klick vinbärsgelé till det och söndagsmiddagen var gjord! Och det var nog lika bra att jag inte lagade maten igår, för jag var lite trött och hade troligen inte orkat göra något mer avancerat än pasta med sås eller något sånt.

Burn with me!
Rockbruden

Gillar ni äggröra? Det gör jag, i alla fall :P God äggröra på rostat bröd med smör och ost. Idag fanns det inget rostbröd hemma, så jag tog en tekaka istället. Det funkade det också, men rostbröd är godare!

Är det fler än jag som kryper ner i soffan när det vankas bakverk och mat på dumburken? Just nu är det, som rubriken säger, "Hela Sverige Bakar" som jag glor på om torsdagskvällarna. Annars tittar jag mer än gärna på "Sveriges Mästerkock", "Hells Kitchen", ibland något "Leila bakar"-avsnitt. Jag gillar att se ätbara kreationer växa fram ur händerna på folk! Man får dels underhållning, sen får man mycket inspiration, idéer och tips.
När jag igår kväll kröp ihop i soffan och tittade på första avsnittet så sög jag i mig en god chokladmilkshake. Jag hade varit sugen på chokladmilkshake hela dagen, så på kvällen, när alla dagens bestyr var klara, mixade jag ihop godingen, slängde ner ett sugrör i glasen och njut för fulla muggar!

1 stort glas

½ paket halvliters GB glass med chokladbitar, alternativt 2.5 dl chokladglass
1.5-2 dl mjölk
1-2 msk chokladsås

Mixa ihop allt tills det är slätt och mysigt. Häll upp i ett stort glas, stick ner ett sugrör och sörpla i dig!

Enkel och god, precis som jag vill ha det! Rejäl chokladsmak, men ändå inte på tok för besk men heller inte för söt. Snabb att göra och mångsidig. Den här chokladsåsen har allt!
Kanske ni har gjort den förut. Det är inte så att just den här chokladsåsen är okänd direkt. Men det är något att luta sig mot när man vill ha glass men inte har någon chokladsås. Och vill man så är det enkelt att öka eller minska receptet. Det är ju bara att se till att man har lika mycket av allt.

1 dl strösocker
1 dl kakao
1 dl vatten

Vispa ihop ingredienserna och låt koka upp. Koka tills sockret har löst sig och såsen har tjocknat något. Rör om då och då. Den ska inte tjockna mycket, bara lite grann. Den blir tjockare ändå när den var har svalnat.
Låt svalna och häll upp i en burk och förvara såsen i kyl.

 

Snart fyller min ena bror år. Men istället för att fira med tårta så ska jag fixa gokakor(eller kärleksmums, som de är mer kända som) och de de här kanelkolakakorna. Han blev riktigt förtjust i mina kolakakor med kanel som jag gjorde för ett tag sen. Så nu har jag bakat de i "full skala" och inte bara smaksatt en liten bit av degen. Nu är det bara att hoppas att det finns några kvar tills på lördag ;) alla i familjen har tendens att nalla kakor ur burken.

200 g smör
1½ dl socker
1 msk sirap
2 msk vaniljsocker
5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk kanel

Knäpp på ugnen, 175 grader
Rör smör, socker och sirap mjukt i en bunke. Blanda ihop övriga ingredienser och blanda ner i smörblandningen. Arbeta ihop till en deg, dela den i 4 och rulla till korvar. Lägg på pappersklädd plåt, 2 på varje, och grädda ungefär 15 minuter. Så fort kakorna har kommit ur ugnen så skär snedda bitar, så breda som du vill ha dom, och låt svalna på plåten.


Mumsigt! Och när jag bar runt på skålen och skulle ta bilder fick jag plötsligt svans... Lilla Ayla, japansk spets, som kom till oss för några veckor sen förföljde mig och ville smaka. Ledsen sötnos, men socker är inte bra för dig ;) Inca tiggde lite hon också, men hon fick inte heller smaka.

Lite senare i veckan ska jag baka lite mer till brorsan, men nu ska jag förbereda mig för jobbet!

We will rock you!
Rockbruden

Idag har jag tänkt stort, om man ska skämta lite ;)
De här muffinsarna är stora, lagom söta, lätt kaneldoftande och fyllda med smarriga äppelbitar. Vad mer kan man begära? En klick vaniljsås kanske?

 

Ca 10 muffins

2 ägg
2 dl socker
1 dl neutral olja, typ raps
4 dl mjölk
8 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
½ tsk bakpulver
2 äpplen, skalade
Kanel

Knäpp på ugnen på 200 grader
Skär äpplena i klyftor och skär sen klyftorna i 2, på bredden, så du får stora bitar. Lägg äppelbitarna i en skål vatten medan du gör smeten
Vispa ägg och socker och blanda i oljan.
Blanda de torra ingredienserna.
Blanda växelvis i mjölblandningen och mjölken i äggsmeten.
Dutta i lite kanel i smeten och blanda. Jag hade i så mycket den här gången.
Häll smeten i stora formar, stick ner äppelbitarna och grädda mitt i ugnen i 25-30 minuter.


Mumsigt blev det. Alltid något :) Men jag behöver verkligen en muffinsplåt!
Det var dagens goda. Undrar vad det blir imorgon?

If you're a freak like me
Rockbruden

Idag blev det kanonväder, så farsan bestämde sig för att grilla. En fläskytterfilé åkte fram och fick ligga i en färdigköpt chilimarinad i några timmar innan det grillades. Hettan var relativt mild, men man kände den. Och det var riktigt gott, för bara för att det är chili så måste inte det betyda att det ska brinna i käften.

 

Till detta blev det lite grönsaker, allt separerat i olika skålar så att man själv fick välja vilka grönsaker man ville ha, pommes, kall bea och så lite vitlökssås på salladen. Och så ett glas juice till det.
Jag är lite snuvig, så grönsaker och protein verkade som en bra idé. Plus en massa vätska och en tablett. Förhoppnings piggar jag på mig, för jag har ingen lust att bli sjuk.

Med tanke på att det nu är september så blir det här troligen årets sista grillning. Inte glad! Jag vill inte att sommaren ska vara över. Jag vill ha lite mer tid att sitta på altanen med en bra bok och ett glas med något kallt att dricka. Jag vill ha mer tid att äta grillad mat. Jag vill ha mer tid att gå i lätta kläder och njuta av solens hetta mot ryggen.
Men jag måste säga att det har varit en händelserik sommar. För jag har fått fast tjänst! Jippie! Och jag har fått lära mig mycket, och snart ska även jag få lära ut lite, säger mig chef. Jag ska få lära mina arbetskompisar att baka, så att det alltid kommer att finnas något på hembakat-hyllan, även om det inte är jag som har bakat det. Ja, jag kom på när jag satt och åt att vi kunde ha en hylla i kyldisken med enbart hembakat. Chefen gillade idén, så vi kör på det! Det är helt underbart att han lyssnar på mig(och alla andra också, förstås) och är öppen för förslag. Livet går framåt, precis som det ska. För jag har ett tag känt att livet har stått still, men nu har bollen sats i rullning

Metal on!
Rockbruden

Saftig, chokladstinn kaka och kladdig, smaskig glasyr. Bättre finns inte! Speciellt inte en lördag. Bjud en chokladälskare på den här godingen och du är hemma! Själv ser det ut som att jag går runt med gravidmage efter både middag och den här kakan till efterrätt ;)
Det blir ganska mycket glasyr, så halvera receptet om du inte vill ha så mycket. Jag använde inte allt, men sparade överflödet då jag vet att morsan är tokig i glasyrer och annan "gucka" på kakor.

 

Kakan:
3 ägg
3 dl socker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 msk kakao
1.5 dl yoghurt, gärna med vaniljsmak. Men naturell funkar också

Skruva upp ugnen på 175 grader
Vispa ägg och socker. Blanda de torra ingredienserna och sikta ner dom i äggsmeten. Blanda ihop, i med yoghurten och blanda lite till.
Smörj och bröa en form. Jag bröade formen med kakao.
Häll i smeten och grädda längst ner i ugnen i 40 minuter.
Låt svalna ett par minuter, tippa sen över kakan på en skärbräda eller ett fat. Låt svalna under formen.

Glasyren:
6.6 dl florsocker(400 g)
2 msk kakao
1 msk smör(15 g)

Häll florsockret och kakaon i en bunke och gör en liten grop i mitten. Lägg smörklicken i gropen och häll i 2½ msk kokande vatten. Rör tills glasyren är smidig och bredbar. Vill man ha den lite lösare så är det bara att skvätta i vatten tills man har den konsistens man vill ha. Jag gjorde den lite lösare så att den kunde rinna snyggt längs kakans sidor.
Häll eller bred på glasyren på kakan, beroende på vilken form du har använt till kakan och hur stabbig glasyren blev.

Efterrätt. Magen svällde en del av pastamiddagen och 2 bitar kaka på det. Men kakan är skitgod! Det blir riktigt saftig av yoghurten, även om den inte är lika luftig som en vanlig sockerkaka. Men ju mer luft det är i kakan, desto snabbare torkar den och blir tråkig. Därför tycker jag bättre om mjuka kakor som är lite mera kompakta. Då bevaras saftigheten längre. Plus att jag tycker att kakan smakar mer då!

Middagen bestod för övrigt av pasta carbonara. Och när vi äter carbonara så äter vi(eller snarare så farsan äter)spaghetti med stekt bacon, rå äggula, riven ost och kryddor som svartpeppar och basilika. Men jag vill inte ha rå äggula i min spaghetti.

Imorgon har jag tänkt använda några äpplen. Men jag är lite snuvig, så vi får se vad som händer.

Meet the devil I know
Rockbruden

Nu kommer en ny novell. Men inte en skräckis utan snarare en dramanovell. Jag skrev den första året i gymnasiet och kom på första plats i skolans novelltävling med den. En sorglig historia som slutar lyckligare än den börjar.
Nogpratat, here you go!

Ylva ser sig i spegeln. Vad ser hon? Hon ser en smal, rödblond tonårsflicka med stålgråa ögon. Ingenting fel. Det är samma tjej som hon såg igår, i förgår och förra veckan. Så varför känner hon sig ledsen och plågad? För att hon tycker hon ser tjock ut? Nej, Ylva vet att hon inte är tjock, hon är smal. Hon vet däremot inte varför hon blir behandlad som hon blir. Varför den ’coola tjejen’ plågar henne. Varför hon pekar finger åt henne så fort lärarna inte ser. Varför hon skrattar åt henne när ingen hör. Ylva blundar för att slippa se när hennes ögon fylls med tårar.

’’Jaha, här kommer du!’’ Å nej, det är Klara, den elakaste varelsen på två ben som finns. Ylva biter sig i läppen och låtsas inte höra och går bara förbi.
’’Hör du, rödtott. Jag snackar med dig!’’ Klara verkar vara irriterad över att inte ha fått ett svar. Ylva stannar inte, fortsätter gå. Helt plötsligt står en flicka med ljusbrunt hår och blågröna ögon framför Ylva och stirrar på henne. Ansiktet visar att flickan är sur, men ögonen är fulla av skadeglädje. Det är just ögonen som visar vem Klara egentligen är.
’’Svara när jag pratar med dig!’’
Det var en order, och om Ylva svarade skulle hon få ett helvete, men om hon inte svarade skulle det bli värre. Problemet var att Ylva var för rädd för att prata, och Klara är inte direkt känd för sitt tålamod. Sekunderna var som timmar, och Ylva stod där med en hondjävul framför sig.
’’Jaså, jag märker att du inte är på prathumör, men det kommer att ordnas. Väldigt snart.’’ Nu visade inte bara ögonen skadeglädjen, den lyste i hela Klaras ansikte. Demonen vände sig om och marscherade in i klassrummet med en mask som föreställde en söt tonåring som gick för att hälsa på kompisarna. Ingen visste hur hon egentligen var, utom Ylva. Ingen annan.

Fröken Gunilla satt som vanligt vid sin kateder när alla kom in och satte sig. Men tyst var det inte. Alla pratade i munnen på varandra. Den ända som inte pratade var en flicka som var tyst som en mus och skrev i sin bok. Ingen lade märke till den tysta flickan som inte verkade ha någonting med de andra tjejerna att göra, var något på tok med henne? Gunilla gick runt till dem ville ha hjälp och tittade då och då på klockan bara för att märka att någon hade ställt om klockan så att det var 10 minuter för sen. Men det tänkte hon inte gå på. Efter att ha ställt klockan rätt och hjälpt fler elever tog lektionen äntligen slut och alla nästan sprang ut. ’’Ylva, kan jag få prata med dig?’’
Ylva var halvvägs ute ur rummet, men stannade när hon hörde sitt namn. ’’Va?’’ Hon verkade förvirrad, lite som om hon undrade om hon hade gjort något dumt utan att veta det och nu skulle bli utskälld. ’’Sätt dig är du snäll, jag vill bara prata lite med dig. Du ser så ensam ut där du sitter helt för dig själv. Är det något som oroar dig?’’ Jodå, visst var Ylva orolig, över vad Klara skulle hitta på idag, men Ylva tänkte inte berätta. För om hon gjorde det skulle Klara bli arg, och då skulle Ylva stå mitt i skottlinjen, vare sig hon ville eller inte. Hon kunde inte berätta, hur mycket hon än ville ha någon att prata med. ’’Nej då, jag mår bara inte så bra idag.’’ Och innan Gunilla hann fråga något mer så sprang Ylva ut ur rummet med tårarna brännande under ögonlocken.

Ylva fick för ovanlighetens skull vara ifred resten av dagen, men rädslan satt som svetsad i Ylvas inre, precis som hennes önskan att bli fri från plågan. Hon ser sig i spegeln igen. Återigen såg hon att de stålgråa ögonen glänste av tårar. Varför, varför, varför? Hon viskade för sig själv, just det ordet, om och om igen. Ögonen blev glansigare och kinderna blötare. Det här var som en ritual, hon gjorde såhär varje dag, varje vecka. Men hon hatade det.

Hon ser Klaras siluett närma sig med lugna, säkra steg. Ylva själv var fastkedjad i marken, utan att kunna röra sig. Klara kommer närmare men hennes ansikte syns inte, hon ser ut som en skugga. Ylva försökte skrika, men inga ljud lämnade hennes mun. Hon grät inte, tårarna var slut för länge sen. När Klara till slut var några meter från Ylva började ett ansikte ta form, men det var inte Klaras. Det var ett främmande ansikte, men ändå bekant. Ljusblont, långt hår ramade in det vackra, hjärtformade ansiktet. På de fylliga läpparna syntes ett tröstande leende. Men det var ögonen som Ylva såg mest. De vackra himmelsblå ögonen strålade av vänlig glädje och lugn. Kvinnan var så vacker! Hon rörde lätt vid Ylvas kedjade handleder, och vips, så var bojorna borta och hade ersatts av 2 armringar i det mest skimrande guld. Ylva tittade på kvinnan och log lättat. Hon försökte säga tack, men hon upptäckte att hur mycket hon än försökte så var det som om hon blivit stum. Hon rörde på läpparna men kunde inte säga något, och ändå verkade kvinnan förstå vad hon ville säga.
’’Varsågod, Ylva. Jag har befriat din kropp åt dig, men dina tankar kan bara du hjälpa.’’ Ylva hade aldrig hört något som lät så vackert, kvinnans röst var mjuk och lugn, men utan att verka vara tagen från en vaggvisa. Men vad menade kvinnan? Ylva försökte fråga vad det betydde, men hon hördes inte. Men återigen verkade kvinnan förstå.
’’Du mår psykisk dåligt och det ser jag. Jag kan inte bota dig, men jag kan stötta dig och vara med dig när det känns svårt. Flickan som plågar dina tankar är svartsjuk på dig och vill att du ska lida för att hon ska må bättre.’’
Men varför? Hon mår väl bara sämre av att mobba andra människor. Ylva ville skrika ut meningen. Kvinnan tog Ylva hand i sin och Ylva kände ett obeskrivligt lugn fylla henne.
’’Ja, hon mår sämre av det, men det vet hon inte. Hon tror att hon snart kommer att bli lycklig, men hon har inte lärt sig att det hon känner är skuld.’’ Kvinnan såg Ylva i ögonen.
Men vad ska jag göra? Vad KAN jag göra? Ylva hade inte sett Klara på det viset. Hon hade sett Klara som en plågoande som alltid skulle se till att Ylva kom allt närmare bristningsgränsen.
’’Det du kan göra är att prata med henne, försöka få henne att förstå hur du mår och hur hon kan känna sig bättre till mods. Men anklaga henne inte, då är det du som plågar henne istället för tvärt om.’’ Ylva skakade på huvudet. Jag kan inte. Jag är inte modig nog för det. Det har jag aldrig varit. Kvinnan lade två av sina fingrar under Ylva haka och fick Ylva att se henne i ögonen. ’’Säg aldrig ’aldrig’, Ylva. Du är stark, starkare än du tror. Det är något du måste inse innan du kan bli fri.’’  Ylva blinkade bort tårarna som hotade att svämma över i hennes ögon. Sen såg Ylva att kvinnans ögon inte längre var blåa. De var stålgråa, precis som Ylvas. Kvinnan log mjukt. ’’Jag måste sorgligt nog gå nu, men jag kommer alltid vara med dig, var du än är. Jag kommer att stötta dig.’’ Till Ylvas stora skräck började kvinnan blekna bort. ’’Nej, lämna mig inte’’ Ylva blev förvånad över att hon kunde prata igen, men hon fick tänka på det senare. ’’Jag måste få veta vem du är!’’ Tårarna brände i ögonen. Kvinnan såg nu ut som ett spöke, men hon log ändå. ’’Jag kommer alltid vara hos dig, Ylva. Även om du inte alltid ser mig. Och om du tänker efter så vet du redan vem jag är.’’ Innan Ylva hann fråga något mer var kvinnan försvunnen. Ylva torkade bort tårarna då hon märkte att armringarna av guld lyste, de rent av glödde. Ylva kände att hon fylldes med ett obeskrivligt lugn. Men det var även en annan känsla som verkade strömma från armringarna. Självförtroende, mod. Ylva grät inte längre. Hon kände sig inte ledsen eller övergiven. Hon kände sig stark. Kvinnan måste haft rätt, Ylva var starkare än hon hade trott. Ylva lyfte blicken, såg sig omkring. Det var vitt överallt. Helt tomt. Men vad gjorde det? ’’Jag är stark’’ sa Ylva till sig själv. Det kändes bra att höra sin egen röst. Glädjen spred sig i kroppen. ’’Jag är STARK!’’ Ylva nästan skrek ut orden. Hon fortsatte ropa den meningen, om och om igen. Och för varje gång hon sa det, kände hon sig starkare, modigare. Det var en känsla som Ylva ville känna hela livet, varje dag, varje sekund.

 
När Ylva vaknade var det första hon tänkte på var att hon fortfarande kände den härliga styrkan. Det kändes som om hon skulle kunna göra vad som helst. Hon kunde till och med säga ifrån när Klara … Modet sjönk som en sten när Ylva tänkte på Klara. Jag klarar det inte, det kommer jag aldrig klara av. ’’Kom ihåg, säg aldrig ’aldrig’, Ylva’’ Ylva ryckte till och såg sig omkring. Hon var säker på att det var den vackra kvinnan som hade pratat, men hon fanns inte i rummet. Vem är du? Ylva var på väg att ställa frågan högt, men det behövdes inte. ’’Tror du på änglar?’’ viskade den vackra rösten i Ylva huvud. Ylva rynkade pannan. Vad menar du? Är du en ängel? Men varför kom du till mig i så fall? ’’Du behövde hjälp, det var därför jag kom. Du har väl hört talats om att alla har en skyddsängel?’’ Ylva blundade. Skyddsängel? Är du min skyddsängel?
Ylva ruskade på huvet. Det här var löjligt. Hon hade bara haft en dröm om en vacker kvinna, inte mycket mer. Nu skulle hon äta frukost och sen gå till skolan och hoppas att hon fick vara ifred. ’’Du måste tro på dig själv, Ylva. Var modig. Jag kommer aldrig lämna din sida, jag kommer alltid finnas hos dig.’’ Ylva kände sig konstig, varför hörde hon den där rösten? Om nu den här kvinnan var hennes skyddsängel, varför hade hon inte kommit förut? Nu visste Ylva inte vad hon skulle tro.

Klara stod vid Ylvas skåp och väntade. Ylva själv ville inte gå dit. Klara hade inte sett henne än, men när hon väl gjorde det skulle hon lyckas knäcka Ylva, få henne att känna sig värdelös och oönskad. ’’Det är nu eller aldrig, Ylva.’’ Rösten gav en viss tröst, men Ylva var rädd. ’’Nu, Ylva. Gå fram och hämta det du behöver och bry dig inte om ifall Klara säger något elakt.’’ Mjuk och snäll, som alltid. Ylva drog ett djupt andetag och började sakta gå mot skåpet. Klara tittade upp och log, ett kallt leende som gav Ylva kalla kårar. Men hon fortsatte närma sig skåpen. ’’God morgon, lilla prinsessa’’ sa Klara med en röst som dröp av sarkasm. Något konstigt fick Ylva att le tillbaka, ett glatt leende som fick modet att stiga i kroppen. Nu tänker jag inte låta dig plåga mig längre, nu är det slut med det! ’’God morgon, Klara. Hur mår du idag då?’’ Leendet och den glada tonen i Ylvas röst suddade ut Klaras leende. ’Vad nu då?’ tänker hon säkert. Ylva låste upp skåpet och tog fram böckerna. När hon tittade upp såg hon att Klara stirrade på henne. ’’Vad du verkar glad idag, har du insett hur tråkig du är?’’ Klara log självsäkert och hoppades nog på att Ylva skulle bli stum av skräck. Men det blev hon inte. ’’Klara, om det är något jag har insett så är det att jag är så himla trött på att du är elak mot mig!’’ Ylvas tonläge var lugnt, men inom henne bråkade känslorna med varandra. Sorg och ilska blandat med nyfunnet mod slogs och ville ta över. Klara spände ögonen i Ylva, och Ylva såg osäkerheten i dem. En del av ilskan fick nästan Ylva att skrika. ’’Jag vill inte ha det såhär längre! Varför är du så elak mot mig?’’ Ylva försökte låta lugn, men det var omöjligt. Ilskan höll på att ta över, men så hörde Ylva rösten igen. ’’ Lugna ner dig, Ylva!’’ En våg av lugn träffade Ylva rakt i huvet och dämpade ilskan. Ylva öppnade munnen, ’’Varför gör du såhär mot mig?’’ Klara stirrade förvånat, rent av chockat, på Ylva. ’’Du mår också dåligt, eller hur? Det är därför du mobbar mig, för att du tror att du kan må bättre om någon annan lider med dig. Men så är det inte. Du har mobbat mig länge och mår inte bättre, du mår sämre. Du lider av skuldkänslor.’’ Och med dem orden vände sig Ylva om och gick. Klara kom inte till första lektionen. Men när Ylva gick till sitt skåp för att hämta nya böcker så såg hon en lapp på skåpdörren. Hon såg att papperet var lite prickigt, som om någon hade stänkt vatten på det. Ylva rev ner lappen från dörren och läste den. Då insåg hon att det inte var vatten på papperet, det var tårar. För på lappen fanns det mycket som var överstruket, så bara några ord gick att läsa. ’Förlåt //K’ var allt som stod på lappen. Ylva blev osäker, vad skulle hända nu?

Nästa dag väntade Klara på Ylva vid skåpen. Hon tittade upp och log, vänskapligt. Ylva log tillbaka.

Bra? Skriv gärna vad ni tycker, jag vill höra! :)
Meningen var att jag skulle baka en chokladkaka idag, men jag försov mig och hade därför inte tid. Men jag hade nog med tid att kopiera över novellen på bloggen innan jag drog. Jag ska nämligen åka tidigare för att köpa lite lasyr. Jag ska fixa min byrå och mina nya sängbord! Förhoppningsvis innan hösten drar igång på allvar med dagligt regn...
Men imorgon har jag säkert tid att baka lite. Om jag tar mig ur sängen i tid vill säga.

I'm a liver, not a thinker
Rockbruden

Jag gjorde en ny smoothie idag, med banan och rabarber. Jag älskar ju rabarber och banan är ganska neutral i smaken, men är nyttig och passar perfekt till smoothie.
När smoothien var färdigmixad och upphälld smakade jag på den. Hua!
Ni vet väl att rabarber är ganska trådig? Det märktes i smoothien. Inte så mysigt med rabarbertrådar i den. Det gav en riktigt läskig känsla. Jag testade att sila den, och då försvann det otäcka. Smoothien smakade dock lite tamt, mest banan och ett litet uns av någonting annat. Den gick att dricka, men inget som jag skulle mixa ihop igen.

Men vill man ha rabarbersmak på sin smoothie ska man nog ta yoghurt med rabarbersmak. Eller en skvätt rabarbersaft. Men jag rekommenderar inte rabarberbitar. Tro mig, ni skulle ångra er.

Jag ska nog se om man kan göra smoothie med äpple. För äpplen har fast kött, så det lär nog bli bra. Då har jag ännu ett sätt att ta vara på äpplena från trädgården. Jag ska även baka lite mer på dom, det finns lite kvar. Jag ska försöka baka slut på alla äpplen innan de blir dåliga.

Vet ni vilka frukter och bär som inte passar i smoothie? Och vilka som passar jättebra?

Jag vet att de som funkar bra är banan, hallon, blåbär, jordgubbar och kiwi, för de har jag testat. Jag kan tänka mig att melon, nektarin, mango och flera olika sorters bär som körsbär, björnbär och vinbär funkar, men jag har inte testat ännu, så jag vet inte. Men frukter med ganska fast fruktkött tror jag funkar bra i smoothie, ska bli kul att testa när jag väl gör det.

Har ni testat någon färdigmixad smoothie som finns i vanliga affärer? Det har jag, froosh, och det är riktigt gott. Jag har testat den med hallon och blåbär och den med passionsfrukt och persika. Den sistnämnda är riktigt god om man gillar passionsfrukt, vilket jag gör. Syrlig och god, och uppiggande!

Tills dess att jag testar nya smoothies får jag nöja mig med mackor till mellanmål. Inte för att det är helt fel det heller ;)

We will rock you!
Rockbruden

De här jäser bara en gång. Jag har märkt att jag mer och mer söker recept på bröd som bara behöver jäsa en gång. Men det är ju praktiskt, så varför klaga? ;)
Vill du ha mer smak på frallorna så byt ut lite av vetemjölet till något annat mjöl och tillsätt lite kryddor.
Annarn är de här bröden riktigt mjuka och goda. Helt underbart!

 

16 frallor

50 g jäst
50 g smör, smält
5 dl mjölk
1 tsk salt
10-12 dl vetemjöl
Ägg till pensling
Frön eller nötter till topping, om du vill ha det

Blanda ihop degen som vanligt, arbeta den smidig och dela i 16 bitar. Lättast blir det om man delar degen i 4 och sen delar de bitarna på 4. Rulla till små bollar och lägg på plåt, 8 på varje, lägg på bakduk och låt jäsa 30 minuter. Låt under tiden ugnen bli varm, 250 grader
Pensla bröden(jag skippade det, det är mest för att få glansig yta på brödet) med ägg och strö på lite topping.
Grädda mitt i ugnen i 7-10 minuter. Låt svalna under duk.


Ett skitgott mellanmål! Och jättebra för er som inte är hungriga så fort ni har klivit upp ur sängen. Så det är bara att knåda ihop degen, baka ut och sen kan ni göra lite vad ni vill under jästiden. Då hinner ni säkert bli frukostsugna, och ännu mer sugna när doften av nybakat bröd sprider sig och liksom retar näsan.
Jag blir hungrig av tanken :P

Bang your head!
Rockbruden

Jag ville ta hand om matlagningen idag, men vi hade inte tagit fram något ur frysen, så jag och farsan åkte och handlade. Ner i korgen åkte fläskfilé, färska champinjoner, en smaksatt creme fraice och chalottenlök. Klart! Ner i kassen och hem.
Det blev en fläskfilégryta, och en in i helvete god sådan! Kan det bero på att jag är en hyffsat bra kock eller att jag och farsan lyssnade på Sister Sin och Judas Priest medan vi lagade maten ihop? I vilket fall så ät jag tills jag var sprickfärdig.

600-650 g fläskfilé
10 färska champinjoner
3 chalottenlökar
3 morötter
1 liten burk(2.5 dl) creme fraice smaksatt med champinjon och kantarell
2.5 dl matlagningsgrädde
1 buljongtärning Basilika & Timjan
3 stänk tabasco (ta mindre om tabascon är ganska ny, och mer om tabascon har stått ett tag. smaka dig fram)
Knappt 1 msk viltfond
Peppar
Redning, vi använde brun för att ge grytan lite mörkare färg. Annars är den så beige
Färsk timjan, en rejäl näve, hackad

Börja med svampen. Vätskan ska bort ur dom, så skär i bitar(tänk på att bitarna krymper när vätskan kokar bort), släng ner i en kastrull och låt stå på låg värme tills all vätska är borta. Rör om då och då. Precis när det har blivit varmt så lägg på lock, så liksom kokar vätskan fram, då kan man glipa på locket så att det dunstar bort. Är svampen klar innan den ska användas så ta bara av kastrullen från plattan och lägg på locket.
Putsa köttet och skär i lagom stora bitar. Tänk på att även köttet krymper lite när det bryns så gör inte för små bitar. Bryn köttet i omgångar och lägg över i en skål.
Hacka löken och fräs en stund. Släng i köttet, svampen och morötterna, skurna i tunna stavar. I med creme fraicen, matgrädden, buljongtärningen, tabascon och fonden. Lägg på locket och låt puttra ihop på svag värme i några minuter. Det ska bara bubbla, inte stormkoka.
Smaka av med peppar och känn efter om du vill ha mer tabasco. Det ska inte vara jättehett, man ska bara känna svag hetta på tungan efter några sekunder.
Red grytan och släng ner timjan i slutet. Kokar man färska örter förstör man smaken.
Ät med ris. Och njut av varje tugga!


Bättre söndagsmiddag får man leta efter ett bra tag. För det här var jävligt gott! Det tog lite tid i med att svampen behövde tid när vätskan skulle kokas bort, men gör man det i god tid så sliper man halvt svälta under resten av matlagningen.

Det är roligt att laga mat med farsan. Han kommer med förslag om vad man kan ha i och spelar bra musik i köket medan vi håller på. Jätteroligt!

Tanken var att jag skulle bara frukostbullar idag, men farsan hann före. Så jag får baka någon annan gång, när det finns tid. Det blir nog ganska snart, skulle jag tippa.
Jag har för övrigt börjat baka på jobbet. Chefen fick veta att jag är konditor och föreslog att jag skulle baka lite som vi kan sälja. Det lät bra, så han fixade en ugn, en liten bänkspis med ugn rättare sagt, och bad mig skriva ner lite recept som jag kunde använda. Än så länge har jag bara bakat kladdkaka, en provkaka och sen 2 nya som troligen har sålt slut nu under helgen. Undrar vad jag blir ombedd att baka nu i veckan ;)

Det här receptet ligger nu även på Middagshjälpen. Vet ni vad det är? Det är en bra sida där man kan prata mat, lägga ut recept och samla poäng som man sen kan byta ut mot saker. Saker som kokböcker, köksredskap, spel... Gemensamt är att allting är på något sätt relaterat till mat. "Högsta vinsten" just nu är en grön Le Creuset gjutjärnsgryta som jag enormt gärna vill ha, så jag satsar stenhårt på att komma upp i 38 000 poäng. Det lär bli kämpigt med tanke på att man inte tjänar jättemycket poäng på de flesta uppdragen. Men nya uppdrag kommer hela tiden, så det är rolig omväxling :P
http://www.middagshjalpen.se/

You rock my world
Rockbruden